Fokus på träning och mående

Från att morfar gick bort 2016 började jag tappa bort mig själv och kämparglöden var helt borta. Hade ingen trygghet eller skyddsnät kvar någon att göra stolt eller någon som var stolt över mig. Men bristande självkänsla efter exet psykiska misshandel var det de som fick mig och sjunka till botten. Jag tappade allt. Tappade livsglädje och började komma in i destruktiva beteenden. Tappade all styrka och ta hand om mitt hem, mig själv och många gånger ens ta mig upp från sängen. Jag bodde i princip i sängen och hade sopor runtom mig. Jag orkade inget. Och vågade inte be om hjälp. Träffade ingen förutom när det var festande. Vilket blev väldigt mycket av minst 2 ggr i veckan varje vecka. Mycket för att få träffa folk och inte känna mig så ensam och få må bra en kort stund. Samtidigt som orken inte fanns där överhuvudtaget så blev konsekvensen stor viktuppgång. Jag tappade självkänslan ännu mera och mådde ännu sämre. Kunde inte jobba eller träna för var sjuk hela tiden och var så stressad. Men samtidigt började jag dejta Robert och jag började sakta känna lycka igen och få tillbaka livsglädjen och hade någon i mitt liv som jag både behövde och brydde mig om. Något som var många år sedan jag kände. Började vara mer och mer i avesta. Började känna att jag var klar med Uppsala och längtade hem. Mycket för att jag hittade kärleken i min Robert och ville satsa allt på honom och vårt liv. Även att all familj och många vänner finns i avesta. Så jag tog mitt pick och pack sålde lägenheten och flytta tillbaka till Avesta. Det var de bästa beslutet jag gjort. Trots att inte förskollärare yrket är något för mig längre och jag lär hitta rätt yrke för mig. Så känns det ändå så bra och vara omringad av mina älskade katter. Ha familjen och vänner nära och bo nära kärleken. Sa upp mig från jobbet i början av februari och det var de bästa beslutet. Kan nu vara hemma och fokusera på att verkligen må bra igen. Ta allt i min takt och känns så bra. Jag har äntligen livsglädje igen och mörkret blir mindre och mindre för varje dag. Har något att se fram emot varje dag. Har tack vare mina vänner kommit igång ordentligt med träningen och känns så bra. Kör dubbelpass tisdag, onsdag, torsdag och brukar bli träning söndag eller måndag beroende på vad man gör på helgen och om man är bortrest eller inte. Men är så kul och ha vänner och träna med och pusha och heja på varandra. Känna man blir starkare och orkar mer igen. Sedan att kroppen sakta börjar bli mindre. Känns verkligen positivt. Min resa har bara börjat. Vill ha en stark kropp för en graviditet och lägga grunden nu för att lättare ta sig tillbaka efter. Just nu letar jag och älsklingen hus och vill flytta ihop. Men är en del och fixa före det. Sedan hitta rätt hus också. Men vi har inte bråttom även fast vi vet vad vi vill och är rätt trötta på att ha 2 lägenheter och våra djur som går före. Så skulle det vara så mycket skönare och ha allt i ett hus. Känns inte som livet ihop börjar när man inte bor ihop och man inte orkar ta sig till den andre. Vilket leder till man knappt ses i veckorna :(. Eftersom hjärtat jobbar skift påverkar det en del och jag oftast inte orkar hålla mig vaken när han jobbar eftermiddag. Vi ska kika på ett hus på lördag iaf så får vi se. Här kommer några bilder på min kropp från start till idag. Som sagt tar lång tid och bli av med de kilon och fett man lagt på sig.
Nu ta och köra igång denna dag med lite ärenden och fix innan det är dags för lite käk innan core och ATC på gymmet 💪.