annaviktoriaevertsson

Nu var det återigen längesedan jag bloggade 😜.

Men haft sjukt mycket med mig själv. Efter samtal med kuratorn så fick jag reda på att jag höll på att hamna i en depression av ren utmattning. Inte så konstigt heller med allt som hänt och man gått igenom. Ibland Undrar jag hur man fortfarande kan stå på benen. Vi bestämde några datum framöver och fick övningar som jag tagit till mig.

 

Det hela började med beskedet jag fick 2 veckor innan min semester och mycket som påverkat mig negativt privat. Så all motivation, glädje och energi försvann. Hade äntligen hittat rätt i livet med jobb osv så kom det beskedet som höll på att förstöra allt detta. Så då började min kropp och immunförsvar säga ifrån. Haft så sjuk otur med att bli diagnositerat med migrän som ibland bara smäller till och tar energi. Så jag kan bli sängliggande flera dagar. Sedan bara början av denna höst har jag haft så sjuk otur med kroppen. Åkt på urinvägsinfektion, migrän ofta Och förkylningar 😩. Så jag orkade inget mer än att jobba. Orkade inte träna, städa el fixa hemma. Utan bara kom hem och bara dog. Sedan sömnen som varit skit igen men sömnproblemen kommer jag få dras med hela livet tyvärr. Men allt detta har ju lett till att jag gått upp så mycket i vikt att jag hatar min kropp. Skäms hur jag ser ut. Viljan att gå ner 20 kg finns men energi finns inte där än.

 

Sedan här i måndags så blödde jag näsblod sedan kl 2 på natten och även två gånger på jobbet. Ringde 1177 som ville jag skulle åka till akademiska. Där fick jag sedan vänta 3 1/2 h innan jag fick hjälp. Dem brände av ett blodkärl och jävlar vad ont det gjorde 😩. Så efter det var jag dunder sjuk och fick även feber under vecka så var hemma från jobbet hela veckan. Men nu känner jag mig äntligen bättre och frisk. 

 

Så här vacker såg jag ut efter: 

 

Men märkt sedan morfar försvann så finns det ingen som ger mig bekräftelsen som man behöver att någon är stolt över en. Att jag känner mig trygg, att någon finns där Och stöttar en. Har ingen som sparkar mig i rumpan heller. Vilket jag också tror har lett till denna psykiska/fysiska kollaps. Men försöker intala mig själv hur mycket jag har i livet. En fin lägenhet, ett fantastiskt jobb med underbara kollegor och väldigt många fina vänner i mitt liv ❤️. Men känner han med stort H fattas och är redo för kärlek igen. Men är Inte stressad utan väntar på att träffa någon det känns rätt med. 

 

Jahja nog med gnäll och negativitet nu 😅. 

 

Imorgon ska jag iaf äntligen fixa mina naglar på sweden nails. Sedan ska jag träffa bästa Martina och äta lunch på stan och hänga innan det är dags för mig att plocka/färga brynen hos bästa Sarah på Creative makeup. Sedan på kvällen ska jag på kräftskiva med några vänner. Men får se hur länge jag orkar. Kommer ändå ta det så lugnt som möjligt och ingen alkohol före 30/9 då jag ska på 30-års fest i Stockholm för en kär gammal vän. Så det kommer bli jätte kul 😁👌. 

 

Sedan kommer jag börja lugnt med träningen och försöka få en balans i vardagen och orka saker efter jobbet. Även ta tag i hem och för andra kan vara små saker som för mig varit för stora. Som att plocka ur disk, slänga sopor osv. Men nu med de nya systemet att skriva upp mål jag ska göra under en dag och så klara av dem. Tror jag ska göra jag känner mig "duktig" igen Och sedan att det går på repeat. Men självklart så tycker jag inte man ska sträva efter att vara perfekt eller pedantisk. Det kommer komma dagar man inte orkar slänga den där sopppåsen. Men när det börjar gå flera dagar det är då det blir problem. Så det är det jag ska kämpa för att klara igen. 

 

Blir en tidig morgon imorgon sedan trevliga saker att se fram emot ❤️. 

 

Önskar er alla en Trevlig helg 🌸.