Tankar som snurrar runt.

Jag har ägnat mycket tankar på senaste tiden varför jag mår som jag gör. Och känner det är bra att hitta roten i problemet så att säga, för att kunna ta lärdom av det och gå vidare. Många av mina senaste inlägg har varit om min psykiska ohälsa och resan framåt. På senaste tiden som sagt har jag haft det väldigt svårt att hitta motivationen att ta mig framåt och kämpar glöden är helt borta. Minns inte när jag var lycklig sist? Jag är lycklig och mår bra när jag är med vänner. Men när jag är ensam har jag en konstant stress, oro och ångest i kroppen. Jag får flera gånger andas ut för att inte pulsen ska bli för hög. Det kryper i kroppen samtidigt som jag inte orkar något. Jätte jobbig känsla. Jag har kommit fram till att egentligen har jag levt med denna ångest, oro och stress hela livet men den kom inte fram förrän jag träffade mitt ex som skulle sätta djupa spår i mitt psyke. Sedan var den stora katalysatorn min morfars bortgång. Jag har märkt att jag sätter mitt värde i hur andra tycker om mig, mycket från mitt ex som psykiskt misshandla mig så var jag inte värt något för någon annan var jag inte värt något. Har fortfarande svårt än idag att se mitt egna värde utan någon annans komplimanger, bekräftelse etc. Och allt handlar nog om från min start i livet att bli övergiven. Mormor & morfar räddade mig. Men Min största rädsla i livet är att bli övergiven, lämnad. Därför jag har ångest när jag är ensam. Därför jag många gånger sätter stora krav på vänner för jag Inte har någon annan. Utan dem är jag ensam på riktigt. Och när morfar försvann blev jag övergiven och ingen som skulle stötta mig, säga jag duger som jag är, att jag är bra. Så då blev det att sätta mitt värde i andras ögonen den enda bekräftelse jag skulle få. För tack vare den psykiska misshandel jag stod ut med i 4 år så kan jag inte se mitt egna värde utan andras åsikter. Från ex Jobb, chef, kollegor, vänner, killar etc. Tar då allt personligt och som ett misslyckande om en kille Inte är intresserad, eller konstruktiv kritik som att jag inte är tillräckligt bra. Och det är väl den känslan jag levt med sedan 2011 när exet berättade hur fet, ful, värdelös etc jag var. Jag dög bara till sex. Jag var inte flickväns material, jag var inte tillräckligt bra för något. Ingen skulle vilja ha mig, ingen var stolt över mig, ingen älskade mig och så sa han jag skulle göra folk och min morfar lyckligare om jag inte levde. Dessa ord ekar i mitt huvud och förföljer mig än idag. Och han visade han menade det han sa genom att vara otrogen. Sedan lämna mig för någon annan ”bättre”. Så det är den känsla som gnagt i mig sedan dess att Inte vara tillräckligt bra, inte duga, att jag som viktoria inte är bra. Självklart hade han sina problem men för mig som redan var skör psykiskt var det sista spiken i kistan. Det är väl de svåraste, hur släpper jag dessa ord. Hur kan jag psykiskt bli stark igen och inte ha hans ord som styr mitt värde och mina känslor. Det är de svåra. Att hitta mitt egna värde. Att jag tycker jag är bra, hur gör man det? Hade jag vetat idag hur mycket det skulle förstört mig hade jag aldrig blivit tillsammans med honom men när jag står på två ben igen och har huvudet ovanför vattenytan vill jag tacka honom för han fick mig gå igenom ett helvete och bli så stark som jag är idag. Detta var lite tankar som snurrat i huvudet. Denna vecka ska jag iaf se till att komma iväg till gymmet. Få ut lite känslor och fokusera på något annat. Ikväll är det ridning iaf. Sedan ska jag försöka träna minst 3 ggr till denna vecka. Sedan får vi se. Ett steg framåt varje dag. Men ärligt utan medicin mot ångest, stress, oro och depression kommer jag inte ta mig ur detta. Tror även det kommer hjälpa mig kunna slappna av och sova på natten. Egentligen är det inte många som tror jag mår så dåligt som jag gör för när jag är med vänner försvinner smärtan och allt det dåliga. Jag är mig själv, glada viktoria. Det har väl att göra med att jag också är sådan som utåt inte visar hur jag mår. Tar på mig en mask och ler. Det är lättare än att tala om hur man egentligen mår. Vill inte lägga mina problem på någon annan, vill inte ha Empati etc. utan vill bara få vara med vänner och glömma allt för en stund och bara må bra och skratta. Nej tänkte snart fixa lite ägg och ta mig till gymmet med hård rock i öronen och bara få ut det jag känner i kroppen nu sedan vila och tagga om för ridning ikväll 😍👌💪. Det var allt mitt huvudet hade som ville ut denna gång 😅. Trevlig tisdag 😘

Kommentera här: